Pudersnö, marmelad och doften av färskt bröd

I mitten av november kom den allra första snön. Om än bara ett tunt lager pudersnö. Den ljumma, ovanligt färgsprakande och klara hösten övergick först till regn och temperaturen sjönk sen till minus 10 grader och eftermiddagsskymningen började redan vid tvåtiden vissa dagar. November är mörkrets månad, den tyngsta varje år. 

Under de senaste veckorna har vi knappt arbetat ute i trädgården alls. Endast några få dagar vid månadsskiftet ägnades åt att röja ur landen, gräva om och jordförbättra. Ta upp jordärtskockor och bära ner dem i matkällaren, ta in de sista purjolökarna och skölja, finhacka och frysa in dem. Flytta på två rosor och ett tiotal persiljeplantor, klippa ner jordgubbsplantorna och hitta vad som måste vara årets sista blomma. Samtidigt som ännu fler löv föll till marken, fladdrade runt i vinden och spred ett jämnt lager över trädgården. 

Under de novemberveckor som passerat har vi istället varit inne i kakelugnsvärmen från de syrenträd som vi sågade ner för att ge ljus och plats för återväxt under de kommande åren. Vi har kokat saft och marmelad, lemon curd och mixat chilipasta. Vi har också kunnat fortsätta laga flera av veckans mål på ingredienser från trädgården: potatis, jordärtskockor, rödlök, purjolök, grönkål, bönor, chili, paprika, kålrabbi och polkabetor och vi har bakat bröd. Vi bunkrar och går halvt om halvt i ide i längtan efter ljus, först julljus, sen vårljus igen.

Tidiga novembermornar ligger solen lågt.

Blomsterlökar planterades i oktoberkvällen: spansk klockhyacint, tulpaner av
sorterna Angelique och Queen of Night, anemonen The Bride
och vårstjärnan Alba.

Fröerna som blivit över under sommaren är nu genomgångna och sorterade
i väntan på odlingsåret 2016.

En vacker höstdag plockade vi kantareller i sällskap med grannens hund.

Färsk grönkål ända in i november!

Årets sista kålrabbi.

Några av de pärlhyacinter som sattes förra året tittar redan upp under hösten.

Och en förvirrad näva möter kylan med att blomma. 

Även jordgubbsplantorna fortsätter att hoppas.

Även små kockar uppskattar att laga mat på egen potatis: skala, riva, röra!

I november får vi äntligen tid till att koka litervis med jordgubbssylt av det
stora lass som köptes, rensades och frös in i juli. 

Bunkrar även med hemkokt apelsinmarmelad när citrusfrukter finns att få
för en billig penning. Många timmars kokning krävs innan den är fast nog.

Första pudersnön lägger sig på grönkålen.

Inspirerade av Maria Österåkers bok Självhushållning i praktiken som kommer
med posten en dag, bestämmer vi att följa rådet att sluta med avdelning för
avdelning på den stora mataffären, åtminstone under vissa perioder om året.
Inget bröd köps därför i november. Surdegsgrunden bubblar vid elementet i
köket och vi försöker skapa vanan att integrera bakandet med övriga sysslor för
att möjliggöra långa jästider. Efter tre veckor har vi bakat rågsurdegsbröd med
valnötter och äpple; levain; franskt lantbröd; ljust gårdsbröd med
surdeg; två satser pepparkakor; mandel&clementinkakor och vårt
favoritbröd till jul, ångermanländska tunnbröd i stekpanna på rågmjöl,
sirap, fil och brödkryddor.